Syftet är att med kunskap och saklig information medverka till att jag och andra EMF-skadade ska uppnå ett människovärdigt liv med lika mänskliga rättigheter som alla andra i Sverige och Europa. Som det är nu tvingas många av oss leva under en levnadsttandard som inte är acceptabel. Många bor i husvagnar, bilar, är ständigt på flykt. I stugor utan rinnande vatten eller inomhustoalett, ej ämnade för långtidsboende och detta samtidigt med svåra symptom och ett ständigt sökande efter möjligheter till överlevnad i ett land med klimatet förvärrar situationen ytterligare.
Dvs. rätten till:
liv
anpassat boende
utevistelse
vård
tillgänglighet
rehabilitering
och ekonomiskt stöd vid behov
Socialt skydd
Juridiskt skydd
humanitärt skydd
Genom:
ökad kunskap
oberoende forskning
erfarenhetsutbyte
studier/rapportinsamling
Varför?
Vi som är strålskadade är flyktingar i vårt eget land fast med den skillnaden att vi inte har samma rätt till mänskliga rättigheter vare sig det gäller sjukvård, boende, ekonomisk hjälp, ingenstans att fly,ej möjlighet att förflytta sig, inget egentligt lagligt skydd etcetera. Vi är både hemlösa och flyktningar i eget land.
Alla normala lagar som ska fungera som skydd är satta ur spel exempelvis försiktighetsprincipen, sociallagstiftningen, LSS, strålskyddslagen mm.
År 2000, samma år jag drabbades på min arbetsplats var elövcerkänslighet den vanligaste arbetsrelaterade sjukdomen. Någonstans runt år 2003 "försvann" elöverkänslighet som diagnos.
Vi utsätts för miljögiftet strålning som enligt EU-resolutionen 2011 som klassificeras som möjligen cancerframkallande (se bilaga 1). 24 h om dygnet utan att kunna påverka situationen någonting.
