Insändare Insändare http://dt.se/1.3130271 Inte bevisat ofarligt att mobilera Relaterat
När en professor av hög dignitet som Per Enblad besvarar en fråga om mobiltelefoners skadlighet med att det inte finns risker att det skulle orsaka hjärntumörer, är att vinkla fakta på ett sätt som gör att gemene man och kvinna faktiskt kan tro att mobilerande är ofarligt. Inte ens så kallade "vanliga" riskförnekare med rapporter skrivna för mobilbranschen eller Statens strålskyddsmyndighet (SSM) sträcker sig så långt.
I Sverige råder ännu så kallad osäkerhet om riskerna enligt SSM, vilket inte betyder att risker saknas, och man bör tillämpa en "personlig försiktighetsstrategi" vid användandet av mobiltelefoner. Mobilerna bör dessutom användas sparsamt och med headset. Detta för att långtidseffekter visat på ökade risker för tumörer. Särskild försiktighet bör gälla barn och känsliga personer.
Professor Lennart Hardell och statistikern Mikael Carlberg publicerade 2009 resultat som visar att de som börjat använda mobiltelefon före 20 års ålder löper 5,2 gånger ökad risk att utveckla en elakartad hjärntumör.
Minna Orvokki Halminen
samhälls- och beteendevetare
---------------------------------------------------------------------------------- Ovetenskapligt Vallin! Relaterat Per Segerbäck bor i en trästuga ute i skogen. På fikabordet syns den mätare han använder för att mäta magnetfält/elektricitet.
Per Segerbäck bor i en trästuga ute i skogen. På fikabordet syns den mätare han använder för att mäta magnetfält/elektricitet.Fotograf: Peter Lyd n/SCANPIX
Länkar Dålig forskning om elkänslighet
John Vallin hänvisar till förlegade provokationsstudier i sitt inlägg på ledarsidan den 7 januari. Dessa studier är utförda av James Rubin som exempelvis föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) refererar till och som skulle bevisa att elöverkänslighet inte existerar. Detta är ett skolexempel på när forskning bedrivs på fel sätt, John Vallin!
Att försöka gissa sig till" om man utsätts för elektromagnetisk strålning (EMF) eller inte, i en redan "strålningsförorenad" miljö, samtidigt som någon står och tittar på och ger instruktioner, blir för många faktorer att hålla reda på och leder i slutänden till att man överhuvudtaget inte vet vad som mäts.
Nyare forskning från till exempel 2010 som bevisar elöverkänslighet, mäter direkt den fysiologiska reaktionen på EMF: med hjälp av HRV-mätning, som bland annat mäter hjärtfrekvensvariabiliteten och förändringar i autonoma nervsystemet. I dessa mätningar vet varken den studerade eller den som studerar när EMP-testet utförs, vilket utesluter felkällor och blir objektivt mätbart, exempelvis studier gjorda av Magda Havas PhD; Trent University, Kanada.
Dessa studier är särskilt intressanta för exempelvis läkare, speciellt kardiologer, då Havas menar att mätmetoden hon har använt sig av för att bedöma elöverkänslighet, med hjälp av mätning av autonoma nervsystemet (ANS) och hjärtfrekvensvariabilitet (HRV), skulle kunna användas kliniskt.
Det handlar inte längre om att bevisa om elöverkänslighet (EHS) existerar eller inte, den frågan är passé. Den fråga vi ska ställa oss i dag och som också är i linje med Europarådets rekommendationer beträffande elöverkänsliga, är: Hur kan vi bäst hjälpa denna grupp av hårt drabbade människor till ett människovärdigt boende och liv under trygga förhållanden med lägre strålning?
Minna Orvokki Halminen
har en fil kand i psykologi och är samhälls- och beteendevetare, boende i Borlänge. -----------------------------------------------------------------------------------
Ledare Ledare http://dt.se/1.3130290 Ljuskänslighet bara ett symtom Relaterat
Ljuskänslighet och brist på vila räcker inte till som förklaringsmodell för att styrka elöverkänslighet. Johannes Lindh (Brev till ledarsidan den 3 december) nämner inte vilken forskning han grundar sina påståenden på varför jag inte kan så objektivt som möjligt bemöta dessa. Tyvärr minskar detta Lindhs trovärdighet.
Men vad jag känner till är att allt fler forskningsrapporter som studerar elöverkänslighet utifrån double blind-studier under mycket kontrollerade former klart visar att elöverkänslighet existerar och är ett objektivt verifierbart neurologiskt syndrom, miljöbetingat, allt enligt exempelvis studier ledda av PhD, Magda Havas, Trent University, Canada.
Det är inte utan anledning som WHO har klassificerat strålningen från mobiltelefoner som "möjligt cancerframkallande" i år. Eller som jag har nämnt i tidigare inlägg, att Europarådet i paragrafen om elöverkänslighet rekommenderat länderna, det vill säga även Sverige, att ta särskild hänsyn till "personer med syndrom av intolerans för elektromagnetiska fält", resolution nummer 1815. Det vill säga, att inrätta lågstrålande zoner.
Det har hittills knappast varit prestigefullt att forska i frågan. Ett skäl kan givetvis vara det enorma vinstintresse som exempelvis mobilindustrin har. Läs exempelvis "Disconnect" av PhD, MPH,Devra Davis
I vilket fall som helst så existerar elöverkänslighet i allra högsta grad.
Minna Orvokki Halminen
samhälls- och beteendevetare ----------------------------------------------------------------------------------
Ledare Ledare http://dt.se/1.3130290 Elöverkänsliga har rätt till stöd BREV TILL LEDARSIDAN Relaterat Det finns bevis för att elektromagnetisk strålning orsakar ohälsa, skriver Minna Orvokki Halminnen.
Det finns bevis för att elektromagnetisk strålning orsakar ohälsa, skriver Minna Orvokki Halminnen.Fotograf: Ingvar Karmhed / SvD / SCANPIX
Länkar Elkänslighet kan vara brist på vila Ledare: märkligt agerande i Mora
Kommentar till Pernilla Ohlins ledare den 28/11 om elöverkänslighet:
Även elöverkänsliga har rätt att leva och bo som andra. Mobilstrålning utgör miljöfarlig verksamhet om strålningen utgör en olägenhet för omgivningen. Särskild hänsyn ska tas till känsliga personer, det slås fast i miljöbalken.
Naturlig strålning, exempelvis från solen, är opulsad, vilket motsvarar 0, 000 000 000 000 01 watt/m2, jämfört med teknisk strålning som ligger på 0,01 watt. Ju större skillnad mellan naturlig och teknisk strålning, desto större ohälsa.
Runt 200 000 människor i Sverige lider av elöverkänslighet. Om någon ska behöva flytta på grund av en sändare måste i så fall ett lågstrålande område för drabbade upprättas.
Elöverkänslighet är ett erkänt miljörelaterat funktionshinder sedan 1987. Enligt bland annat socialtjänstlagen ska en kommun verka för att människor som lider av svårigheter i sin livsföring ska få möjlighet att delta i samhället som alla andra.
En viktig aspekt när man tillfrågar experter är huruvida dessa är oberoende eller inte. PO:s påstående att det inte finns forskning som bevisar att elektromagnetiska fält ger de symptom som elöverkänsliga säger sig lida av, är fel. Förutom en färsk studie som visar objektiva bevis på hjärtstörningar förknippade med trådlös elektromagnetisk strålning, så finns det över 1 500 samlade vetenskapliga rapporter som påvisar hälsoriskerna med densamma.
Minna Orvokki Halminnen
samhälls- och beteendevetare
Svar direkt: Både tunga aktörer som Världshälsoorganisationen och Socialstyrelsen säger att det saknas bevis för att de symptom som elöverkänsliga säger sig lida av har med elektromagnetisk stålning att göra.
Omfattande och upprepade blindtester visar att elöverkänsliga inte kan säga om elen är av eller på. Även undersökningar av långsiktiga effekter har gjorts, bland andra av psykologiforskaren James Rubin från Kings College i London. Inte heller de påvisade att elektromagnetisk strålning låg bakom besvären. Däremot fanns tecken på att försökspersonerna led av så kallad noceboeffekt, psykiskt triggade besvär.
Personer som anser sig vara elöverkänsliga har säkerligen sämre livskvalitet; men om detta beror på strålning eller inte går inte att säga. Därför är det märkligt att Mora kommun väljer att ignorera fakta.
Pernilla Ohlin,
ledarskribent -------------------------------------------------------------------------------- Är svenska barn tåligare? DEBATT Relaterat
Att elektromagnetiska fält (EMF) och mikrovågor är skadliga är inget nytt fenomen. Sambandet mellan leukemi och elektromagnetiska fält var klarlagt redan på 1960-talet i USA. Redan på -30-talet kände man till att människor som utsatts för radiovågor och mikrovågor får olika besvär som är kopplade till störningar på det centrala nervsystemet (CNS), huvudvärk, koncentrationsproblem, etcetera.
1989 publicerades (i Sunday Times) ett reportage om 24 dödsfall bland forskare och ingenjörer som arbetat med militär mikrovågsteknik.
Att barns hjärnor är under utveckling och är känsligare än vuxnas hjärnor är heller ingen nyhet. Utomlands har man förstått detta och utfärdat varningar för att begränsa barns (och känsliga personers) utsatthet för både mikrovågor och EMF. De gränsvärden vi har i Sverige är inte tillräckliga för att skydda oss från exponering av EMF och radiofrekvent strålning. (Bioinitiative rapporten 2007)
Både i Ryssland och Sverige ser man samband mellan hjärntumörer och mobilanvändande bland barn och ungdomar. Trots detta vill man bara öka på detta mobilanvändande riktat mot barn. Borlänge kommun, till exempel, lanserar nu skolmatsedeln via mobilen, och säger att mer är på gång? Detta att jämföra med den så kallade Londonresolutionen, där man anser att barn under 16 år ska använda mobiltelefoner och trådlösa telefoner enbart för nödsamtal.
I Ryssland rekommenderas för övrigt att barn under 18 år inte alls ska använda mobil.
Inga WiFi, Wimax eller andra former av trådlösa nätverk ska placeras i hem, skolor eller på offentliga platser.
Minna Orvokki Halminen
från Borlänge har en fil kand i psykologi, men är "framförallt mamma". ---------------------------------------------------------------------------------
Insändare Insändare http://dt.se/1.3130271 Obehagliga vindkraftverk Relaterat Vindkraftverk är långt ifrån så ofarliga som vindkraftverkens lobbyister förespråkar, skriver Minna O Halminen.
Vindkraftverk är långt ifrån så ofarliga som vindkraftverkens lobbyister förespråkar, skriver Minna O Halminen.
Relaterade artiklar
Det är obehagligt tyst i debatten om vindkraftverkens skadliga effekter, trots det enormt ökade antal snurror i vår tidigare så rogivande vackra natur.
Vindkraftverk är långt ifrån så ofarliga som vindkraftverkens lobbyister förespråkar. Förutom att de är fula och bullrar så alstrar de infraljud, som är mycket skadliga för vår hälsa.
Flygvapnet i Blekinge vill ha ett avstånd på 40 kilometer till dessa snurror. Man är rädd att tekniken i flygplanen kan påverkas.
Enligt WHO uppmättes hälsoeffekter i några studier där ljudnivån översteg 32 dBA. Det förklarar varför en del boenden, så långt bort som tre kilometer från ett vindkraftverk, har besvär. Besvär som man kan få är sömnstörningar, tinnitus, hjärtproblem, migrän, epilepsi, hjärtattacker.
Ett av argumenten till att man vill ha dessa vindkraftverk är att man är rädd för kärnkraftverk och dess avfall.
Det man inte talar om är att detta infraljud är en mycket skadlig form av strålning som ligger mycket nära kroppens egna frekvenser, varför vi påverkas kraftigt av dessa "ljud"/vibrationer.
Minna O Halminen
Samhälls- och beteendevetare ----------------------------------------------------------------------------------- © Minna Orvokki Halminen 2013 minna.n.nu
